Jennifer

Snart kommer Eric hit. Han ska fira påsk ihop med mig. Fast han är ju lite sen, som alltid. :) Ibland är det rätt svårt med distansförhållanden. Att alltid behöva sakna någon och att behöva komma hem till en kall säng som är alldeles för stor. Alla borde ha någon att sova med. Jag är glad att jag kommer ha någon att sova med i natt. Men även om distansförhållanden ibland är jobbiga, krävande och förvirrande, så känns det ändå som att det är värt det när man får se hans ansikte igen. Just nu är jag lite nervös. Ni vet som när man ska på en dejt med en ny snygg kille. Man klär sig med lite extra omtanke och man fixar sminket sådär en gång extra. Ändå så har vi nu varit ihop i ett år. Det har varit ett bra år, jellybean. <3 
 

Okey, jag kanske ska börja med att erkänna hur otroligt seg jag är på att blogga. Jag som klagar på Simone att hon inte uppdaterar sin blogg tillräckligt ofta. Men det är väl som hon säger; man går ge och ta. ;)
Jag är rätt seg allmänt faktiskt. Men det får man ju vara om man har påsklov! Vilket jag faktiskt har. Påsken är faktiskt mysig och ganska rolig. Man blir glad av alla färger överallt. Och så blir man ju glad av alkoholen på påskbordet..Våra påsk- och julbord brukar faktiskt bli rätt roliga men en aning pinsamma kanske. I julas så fick min amerikanska pojkvän träffa hela min släkt för första gången, och han träffade även på vår svenska tradition snapsen. Jag tror inte riktigt han förstod att man inte skulle halsa hela snapsen utan dricka lite åt gången. Han shottade iaf snapsen  vilket ledde till att han sjöng "jingle bells" inför allihopa och fick en hel del nya bästa kompisar. Vi får hoppas att det går bättre i år.